Rädslans makt
Ibland är det svårt att ha hund. När han kryper över vägen med öronen bakåt och svansen mellan benen. När han kastar sig längst ut i kopplet och bara vill fly. När jag står där och vill kunna vara hans trygghet men han springer åt andra hållet. Vi gör stora framsteg hela tiden, men bara inom andra områden. Hans rädsla är intakt och tar varje tillfälle att förstärkas av en dörr som stängs, ett barn som skriker, människor som har picnic.
Vår hundpsykolog var här i måndags morse och lekte med Oskar i hela vårt område. Där han i vanliga fall ligger och drar längs med marken vågade han apportera en boll och ha dragkamp. Svansen var hög, öronen framåt. Den riktiga Oskar var där. Nu hoppas jag bara att han kan göra samma sak med oss. Vi har ju försökt, har tränat i flera månader utan resultat. Han springer efter en leksak några gånger, sedan är den sammankopplat med rädslan och förstörd.
Jag har aldrig känt mig så frustrerad som jag gör när jag inte kan nå honom. När inget jag gör räknas, när jag bara är någon som utsätter honom för hemskheter. Jag vill bara kunna berätta för honom att inget kommer hända, att jag kan skydda honom mot allt i hela världen.
Vid sådana här tillfällen vill man bara flytta ut i skogen. Aldrig mer utsätta honom för den civilisation han är så rädd för. Låta honom vara den underbara hund han är så fort man kommer utanför den mesta bebyggelsen. Men istället får vi kämpa vidare, skriva upp varje litet framsteg och tänka på alla de saker som faktiskt går åt rätt håll. Även om det är svårt.
Lina utan handskar
Igår var jag på väg hem med Oskar och genade förbi hästhagen med honom i lina. Det brukar gå hur bra som helst med lite distrahering från min sida, men inte idag. Plötsligt var han på väg mot en av hästarna och jag kastade mig efter linan och höll emot. Med mina nakna händer. Jag fick stopp på odågan efter några meter men fingrarna som hållit i linan var ordentligt skinnflådda och leriga.
Dagens lärdom: glöm aldrig handskar hemma om du ska använda lina.

Runt halva Brunnsviken
Idag träffade vi Råttan och Callie med mattar. Först gick vi från Bergianska trädgårdarna till fårhagen och lät hundarna jaga varandra där, och sedan vidare till Sjöstugan för lunch/fika. Jag gillar Sjöstugan men börjar nästa tröttna lite på hur dyrt det är där. En liten macka med färskost för 57 spänn! Det blir nog fler medtagna picnicar och färre fikor i sommar.
Efter fikan det fortsatte vi till Hagaparken och hamnade mitt i ovädret. Oskar och jag räddade oss till slut undan åskan upp på en buss och åkte hem.
En jättemysig dag, och bra för Oskar att både få umgås med nya hundar på ett avslappnat sätt, passivitetsträna på cafét och åka buss. En extra bonus är ju att jag hade himla trevligt. Och fick två nya, snygga hundar att fotografera. Det får vi göra om snart! När vi kom hem däckade Oskar i en liten hög.
Det blev en massa fina bilder, särskilt på Callie som posar som en riktig modell. (Om matte vill ha fler bilder är det bara att höra av sig, jag har en hel hög). Ett smakprov:
Liggande span
Oskar betar som vanligt (vaddå, det är väl en fårhage eller?)
Fina Råttan
Dagens bild! Råttan och Oskar
På caféet undrade två hundar var mattarna tagit vägen
Råttan
Callie
När vi kom hem var Oskar trööööött...
Såååå trött...
Härlig vecka
Han simmar mer och mer och den flytande leksaken som bara används till simning är mycket populär. Oskars glada humör lyckades till och med locka ner hundkompisen Skruttan i vattnet utan problem. Idag badade de båda två; Oskar simmade och Skruttan gick i till magen. Jag släppte några kycklingbitar som sjönk till botten och sen var hon sysselsatt i flera minuter med att klura ut hur hon skulle få upp dem. Jättekul att se henne jobba med tassarna och gå runt och fundera. Det blir ju lite tråkigt för henne annars när Oskar simmar.
Sen var jag iväg på dagen och tog ut Oskar på ännu en badrunda och balansövningar när jag kom hem. Han är riktigt duktig med kroppen nu, har superkoll på bakbenen. Annat var det när han kom hit! Oräkneliga är de gånger då han dunsade in med baken i saker och välte dem.
Imorgon få vi trevligt besök med promenad, bus i fårhagen och fika. Jag ska ta med kameran!
Simning

Tar pinnen i munnen

På väg inåt, inte alltid den rakaste vägen

Pinnen är räddad!

Ibland kom Elvis och försökte stjäla pinnen

Hundarna väntar duktigt på att Janne ska kasta

Hämta!

Lagom djupt även för Elvis så han var nöjd

Ge mig! Nej, det var jag som hade den!

30 grader i skuggan
Lite bilder från fårhagen idag:

Två söta tungor!

När det är så här varmt så kan man spara energi genom att ligga ner och dricka tycker Elvis

Oskar gjorde ett litet rede i skuggan

Vilken stil



Föräldrar och simning
Lite bilder från när föräldrarna var här (tyvärr har vi inte tagit några bilder på vår lilla säl än men det kommer):

Mamma

Janne på filt

Janne, jag och Oskar som spanar på någonting

Nospuss!

Grupptryck och högtryck
Först gick vi en sväng i skogen och jag lyckades få alla tre att sitta still för några bilder. Tänk vad grupptrycket gör, det är mycket lättare att få tre än två hundar att sitta still samtidigt. Som tack för bilderna blev det kycklingsök för alla inblandade.

En till, med lite mer engagerade hundar. Så duktiga!

Sedan stannade vi i solen för några bilder. Ebba.

Finaste Oskar

Skruttan älskar sol

Mitt i fotograferingen kom det förbi en våghalsig katt. Den blev duktigt utskälld!

Stilstudie Skruttan som njuter i solen




Sedan fick Skruttan vara själv en stund medan jag tog med mig de andra två tokarna till fårhagen för bus. Ebba.

Oskar har precis sett en fluga och är hysteriskt koncentrerad för att kunna fånga den. Tungan hjälper till.

Snusar du?

Ebba njutande i skuggan får avsluta den här härliga dagen!

Mickey på besök

Oskar myser på golvet

Liten hundkorv



Anledningen till varför det är så skräpigt på golvet på de andra bilderna. Oskar tröttnade på pluggron och underhåll sig själv (och oss andra) en stund med en kartong. Actionshots!





Till slut blev till och med han trött.

Sovande hundar igen
Såhär ser en vanlig dag ut hemma hos oss. Vi försöker hålla på regeln att det är lugn och ro inomhus och bus ute (det fungerar oftast i alla fall). Hundarna har anammat det här och njuter i fulla drag! Varför är sovande hundar så söta förresten? Det går ju inte att ta för många bilder på dem!
Skönt med kudde
Var det nån som sa nåt?
Oskar har lagt beslag på den andra soffan
Sötnosen!
Framsteg
I helgen var jag hästvakt och Oskar fick vara själv hemma medan jag var ute och red. Det är en otrolig känsla att kunna lämna honom utan att oroa sig - när han kom till oss kunde han inte vara själv en enda sekund. Det var sällskap in på toaletten, överallt! Men efter ett halvårs konsekvent träning nästan varje dag i ett stängt rum kan han nu vara själv i upp till tre timmar. Från att bitas när man släppte ut honom för att han var så stressad till att idag resa sig upp, ta ett tuggben i munnen och glatt vanka runt en stund. Med en varm fläck vid dörren där han har legat och vilat medan man varit borta.
Man behöver verkligen påminna sig ibland om hur mycket han faktiskt har utvecklats från hur han var i början. Då vi var tvungna att täcka för alla speglar för att han inte skulle stå och stormskälla på dem. Hur man var tvungen att ta bort alla leksaker en halvtimme innan läggdags och sitta still i soffan för att han skulle hinna komma ner i varv. Hur man fick försvara sin sängplats och tappert vänta ut tills han till slut lade sig tillrätta på golvet och suckade, först då kunde man själv somna. Hur man fick hålla fast honom och lugna honom när han blev alltför glad på promenaden och hoppade upp och juckade och bet och slet i kläderna. Hur han högg så hårt i våra händer när han lekte för att han aldrig lärt sig att det gjorde ont. Hur vi madrasserade hela sovrummet för att inte störa grannarna på nätterna. Hur han ständigt trakasserade oss inomhus och aldrig bara kunde vara lugn.
Allt det där är ju faktiskt borta nu. Visst har han sina problem, men det är ingenting mot hur det var. Så mycket som har hänt på de här åtta månaderna, det är helt otroligt.
Utökad flock
När jag var ute med alla tre hundar mötte vi två schäfrar på den smala stigen i skogen. Kycklingpåsen räddade situationen och hundarna satt som tre tända ljus framför mig när schäfrarna passerade. Så duktiga!
Här är i alla fall lite bilder. Ursäkta för den usla kvalitén, de är tagna med min gamla kamera.


Full fart

Ebba kniper ihop sina fina ögon

Poserar på sten ihop

Nordens Ark
Oskar fick stanna hemma med Janne och boendet delades med fem människor och fyra hundar.

Två hundbollar

Boro tittar upp

Zack

Christina och fluffiga Ellie

Nordens Ark

Det stora Gotlandskaninhägnet som jag ska utvärdera och föreslå förbättringar till. Det såg ganska bra ut redan, men en del förändringar kan jag nog fundera fram.

Innehägnet

Ett litet lamm låg och njöt

Przewalskyhäst (stavning?)

De ser lite ut som förväxta fjordingar och man borde nog se dem i flykt för att verkligen förstå hur explosiva de kan vara.

Pappersstrimling

Skruttan är heeelt oskyldig. "Jag skulle väl aldrig..."

Vårdguidsspår...

Oskar låtsas som ingenting

En riktig sommardag
Långpromenaden avslutades med lite klättring i skogen följt av ytterligare bad och det var två trötta hundar som kom hem.



Lite bus?

Här emellan sprangs det runt i full fart och det var tyvärr
omöjligt att fånga på bild. Efter ruset var de lite trötta i alla fall

Varmt!

Oskar posar


Sovande hundar

Oskar är helt däckad, kolla tungan!

Vaknar lite av störiga matte

Var det nån som sa nåt?

Liten nos

Möte med barn
Oskar fick en ny kompis och lärde sig att barn kan vara resurser istället för bara konstiga, farliga varelser. Vår hanteringsträning gav också resultat; han är så van vid att man sliter, drar och gosar med honom att han inte tyckte det var konstigt alls med nospussar och hetsig lek.
Härligt!
Skruttdag
Jag lät mitt dåliga humör gå ut över två ungar som körde EU-moppe på den smala gångvägen nere vid vattnet så att Oskar blev ännu räddare. Jag ställde mig i vägen men de vägrade stanna och det kanske var tur för dem... Nästa gång kollar jag nummerplåten och anmäler dem, någonstans måste man väl ändå få gå på promenad utan att nästan bli överkörd?
Vi var i alla fall i fårhagen en stund och tränade lite stanna-övningar och sök. Det gick ganska bra och på vägen hem fick Oskar bada. Han vågar gå längre och längre ut nu, det är kul att se. Vi ska köpa en flytväst till honom och sedan hjälpa honom att lära sig simma.

Spår
En lyckad morgon med andra ord, tröttande var det också att jobba med nosen.