Aktivering för en sjukling
Under veckan har vi sysslat mycket med miljöträning, socialisering, nosarbete och hjärngympa/problemlösning. Dessutom har tuggandet fått ta mer plats än vanligt. Vi har tex gått på café, besökt en djuraffär, satt upp annonslappar, tränat sök, träffat en massa människor på mitt jobb och frossat i en mängd olika tuggben/hjortben/oxöron.
Oskar fick välja tuggben i djuraffären och valde givetvis det största.
Världens största tuggben!
Det går att bära med lite god vilja (man är väl retriever)
Hundträff i ösregn
Oskar och Ronja har äntligen, efter ett år tid, lärt sig leka tillsammans
Oskar skäller ut stackars vappen Kira
...som trots allt inte verkade tagit så stor skada
När avel går fel
Marsvinet Mynta som flyttade hit som en omplacering för ett par månader sedan är ett typiskt exempel på då avel har gått fruktansvärt fel. Mynta hade så mycket och långt hår när hon kom hit att hon med svårighet kunde gå, och var väldigt argsint mot de andra svinen. Hon hatade saxen och jag försökte klippa henne i omgångar men bestämde mig till slut för att bara ta av allt på en gång. En jobbig halvtimme senare upplevde Mynta en ny värld. Hon kunde se åt alla håll, och röra sig obehindrat. Dessutom kunde hon plötsligt kommunicera med sina burgrannar, och tjafsnivån i buren sjönk dramatiskt redan under första dygnet.
Hur kan någon vilja avla på djur som ser ut såhär? Jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att utsätta marsvin (eller andra djur!) för ett liv i plågor och sociala handikapp, bara för att de är fina att titta på. Är verkligen vårt höga nöje det som är viktigast i livet?
Mynta när hon kom hit, bara baken är klippt. Knappt ens jag ser vad som är fram och bak, hur ska de andra marsvinen göra det då?
Var det nån som sa nåt? Jag ser ju ingenting!
En extreme makeover senare...
Halleluja! Jag ser!
Och jag kan gå!
...och plötsligt är alla svinen vänner och sitter och äter tillsammans utan problem. Kan man tänka sig att Mynta känner att hon äntligen har hittat hem?
Jobbhund
Oskar har en tendens att vara lite vaktig och skällig när folk kommer och för att träna bort det från början så började jag med att kasta en näve korv på honom när ytterdörren stängdes med ett brak första gången. Han hann klämma ur sig ett par skall men så fort korven träffade golvet var han upptagen med dem.
Sen gjorde jag samma sak varje gång jag hörde att någon kom - men passade nu på att belöna honom innan han började skälla. Efter ett par, tre repetitioner hade jag en hund som förväntansfullt vände sig till mig varje gång han hörde ytterdörren. Tänk om allt kunde vara så lätt att träna!
Efter ett par timmar är Oskar helt slut. Det är jobbigt att vara på nya ställen och träffa nya människor och hundar. I min korridor finns inte mindre än 7 andra hundar!
När man är borta på nya, läskiga ställen är det bra att ha med sig en liten gris att gå och bära på
