guldhunden

När Oskar flyttade till oss hade han inte sett någonting mer än skogen där han bodde. Han utvecklade snabbt miljörädslor som gjorde det omöjligt att ha med honom någonstans - han hängde längst ut i kopplet i panik och gick inte att nå fram till.

Det var då.

Efter 2 års långsamt tränande är Oskar en helt annan hund i miljöträningen.
Igår blev det så uppenbart hur mycket som har hänt. Oskar och jag tog en biltur till Bromma Blocks, till den nya sportaffären som hade öppningserbjudanden i helgen. Tydligen tänkte resten av staden samma sak och affären var full av folk, barn, vagnar osv. Lugnt och fint gick min lilla vovve bredvid mig hela tiden i butiken. Vi var där inne i ungefär en halvtimme och konstaterade att allt vi ville ha (skidor, shorts, byxor, pannlampa) var slut. Visst var det lite stressigt i slutet men Oskar gick hela tiden att bryta med en korvbit och kunde till och med hälsa på en snäll kille i personalen.

Vi gick ut och tog en liten paus och fortsatte sedan in på Bromma Zoomarknad, för inköp av en munkorg för marsvinsträningen och en stor matskål i keramik att träna kroppskontroll med. Duktiga, duktiga Oskar skötte sig lika väl här och jag höll på att spricka av stolthet. Finaste, finaste lilla hund!


På väg, Oskar spanar i sin bilsele


Men inte kan man spana hela tiden. Så här ser Oskar oftast ut när vi åker bil. Han trycker in huvudet mellan stolarna i framsätet så att han bli alldeles skrynklig. Eftersom det uppenbarligen är så han vill sitta har han fått en kudde där nu.


Skrynkliga öron!