Vad glad man blir...

...när man har fina människor på kurs. Såna som vill ha en positiv relation med sina hundar, som kan skratta när de hittar på bus och se deras fördelar i stället för att hänga upp sig på nackdelar.

Någonstans handlar det ju mitt i all träning och allvar om att bara kunna skratta när hunden misslyckas med allt och i stället lägger upp ett rågarv och börjar slita i ens kläder. Att bara kunna dras med i leken, njuta av lyckan och livsglädjen och lägga alla krav åt sidan. Att leka ihop, busa, flänga, brottas och bitas.
Att kunna njuta av livet tillsammans. Det tror jag är det viktigaste vi har i kontakten med våra hundar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0