guldhunden

Om jag bara kunde! Det finns en underbar liten bordercollie som behöver hem. Och jag önskar så att det hade varit om ett år eller två, när Oskar är mer färdig och äldre, och redo för en lillasyster. Tuva som hon heter, är 8½ månad gammal, härligt arbetsvillig och trevlig och behöver en familj som vill jobba med henne. Det är för mig en gåta att ingen har lagt vantarna på den här lilla prinsessan än. Som sagt - kunde jag så hade jag!

Kanske kan du eller någon du känner ge Tuva sitt drömhem? Läs mer om henne här.

Oskar och jag har kommit in på en agilitykurs. Om två veckor börjar vi drilla marklydnaden tillsammans med andra ekipage för att så småningom kunna ge oss på hinderna tillsammans. Oskar tittar på mig med skeptisk blick, men jag är fast besluten att den här tokiga unghunden också ska lära sig att vara lös utan att springa fram till andra hundar. Det handlar bara om tid och träning, träning, träning.

Idag fick Oskar agera försökskanin då jag testade min nya aktiveringspromenad på honom. Aktiveringspromenaderna kommer jag att hålla på söndagar, på olika platser i Stockholm. Ett bra sätt att få tips på enkel aktivering som man kan göra på en vanlig kissrunda. Premiär är på söndag i Bergshamra, läs mer här under Aktiveringspromenad.
Oskar gav i alla fall programmet mycket väl godkänt och var rejält trött efter att ha jobbat med bland annat nosarbete, problemlösning, passivitet och nyinlärning i 2 timmar. Veckans trick (snurra) börjar sitta allt bättre genom små korta träningspass på olika platser. Han är så duktig!

I helgen var jag på IMMI-konferens och lärde mig om unghund och hundproblem. Mest minnesvärt var en föreläsning med Kerstin Malm, som jag länge velat se.
Eftersom vi var på Kolmården fanns det möjlighet att gå in till vargarna på söndagen. Det var första gången för mig och troligtvis sista också. Så tragiskt det är att se ett djur som vargen i en liten inhägnad utan något att göra. En av de två vargarna började gnälla både när vi var på väg in i, och ut ur hägnet.
Några fina bilder fick jag i alla fall:

 

Efter att vi varit på Albano och Oskar blivit vaccinerad åkte vi direkt ut i skogen och länsade mitt stora trattkantarellställe en sista gång. Det tog inte så många timmar att få ihop nästan tio liter svamp, men Oskar hann tröttna på att jag satt och stirrade ner i backen flera gångerom.
Jag är glad för att Oskar har insett att det lönar sig att vara nära mig, och att det är hos mig som det händer roliga saker. Det innebär att han inte vandrar iväg på egna äventyr i skogen men å andra sidan kan det vara ganska enerverande när man försöker plocka svamp och minst en av dessa saker händer:
-Oskar sätter/lägger sig på svampen
-Oskar välter svamphinken
-Oskar släpper ner ett äckligt ben som han har hittat framför mig mitt i svampen och vill att jag ska gömma det så han kan leta
-Oskar tar sats och hoppar på mig från sidan så att jag ramlar i svampen. Han fortsätter sedan med att försöka äta upp mitt öra
-Oskar sätter sig uppe på en stor sten, vinkar med olika tassar, lägger sig ner och väntar på en belöning

Lyckligtvis är det numera för kallt för att plocka svamp, så Oskar kan njuta av min fulla uppmärksamhet när vi är i skogen. Lyckost!


De största trattkantarellerna jag någonsin sett

Den största jämfört med en av normal storlek

 

Nu är mitt företag Guldhunden igång! Hemsidan är klar, kurserna planerade och jag är redo för att anmälningarna ska strömma in!
I början har jag valt att ha ett ordentligt öppningserbjudande för att folk ska få möjlighet att prova mig som instruktör och se vad Guldhunden har att erbjuda. Upp till 40% rabatt på kurser som börjar före sista februari så nu hoppas jag att folk passar på!

Titta in här: www.guldhunden.se

Det ska blir så himla kul att få sätta igång, jag ser fram emot den första kursstarten! Wiii!

Idag har Oskar och jag tränat mobilvarnare. Mobilvarnare = som en brandvarnare, men när mobilen ringer. Eftersom Oskar har kopplat ihop mobilsamtal med besökare och annan aktivitet så skäller han gärna när den ringer. För att ge honom en annan uppgift ska han varna mig när den ringer, dvs komma fram och krafsa med tassen på mig. Då får jag också in en dragning mot mig och inte mot dörren, dit han oftast vill.
Idag började träningen genom att jag med hjälp av klicker frishapade in ett krafsande på mitt ben. Det gick lätt eftersom han är van vid att bli belönad för tass. Att sedan utöka det till att krafsa gick snabbt. Vi tränade först med mig sittande på en stol och sedan stående. Efter ett par repetitioner kastade jag belöningen bort från mig för att få med rörelsen mot mig när han kom tillbaka. Han lärde sig ganska snabbt att gå fram till mig och krafsa på mtt ben, även när jag var vänd bort från honom.
Eftersom han kopplade så snabbt lade jag till signalen också, som är mobilens melodi. Varje gång han var på väg att krafsa satte jag igång melodin. I slutet lade jag även mobilen på andra ställen i rummet och ringde upp den.
De närmaste dagarna ska vi fortsätta med träningen och har förhoppningsvis en mobilvarnande hund i slutet på veckan.

Superroligt, hälsar Oskar och var överlycklig för den nya uppgiften. Uppdateringar följer!

Igår var det storrengöring av hunden. Öronrensning, kloklippning och tandskrapning. Det gick över förväntan, till och med skrapningen gick relativt smärtfritt och nu ska det borstas hundtänder varje dag vid läggdags.
Oskars dag fortsatte sedan med grundlydnadskurs med husse och födelsedagsfest på kvällen. Efter att ha minglat runt ett tag däckade han på golvet och gick knappt att väcka. Han har varit lite jobbig de sista veckorna så en ordentlig aktiveringsdag var precis vad han behövde. Vi ska omvärdera hans aktiveringsbehov för att se om det har ändrats eftersom han plötsligt börjat verka kräva mer. En lagom nivå innebär ju varken för lite eller för mycket! Idag verkar han i alla fall ha fått nog och har sovit hela förmiddagen.