guldhunden

Igår fick Oskar det största märgben jag någonsin har sett. Det var jag som hittade det i en djuraffär och det är antagligen ett lårben från oxe eller liknande. Han var så nöjd att han inte visste var han skulle bli av, men kunde inte förflytta sig så långt eftersom han bara kunde släpa det längs med marken! Lycklig var han i alla fall.
I natt fick vi vårt straff för det goda benet, när Oskar började pipa vid halv tretiden och jag fick kasta på mig kläder och springa ut med honom. Sprutdiarré är inte roligt för någon, varken för matte och husse som måste gå ut med hund i skift hela natten eller för hund som piper och mår dåligt.
Idag har han varit dålig hela dagen och bara fått vatten med lite ris i, och vätskeersättning. Diarrén har fortfarande inte slutat helt, men i alla fall avtagit. Och han är trött, stackarn. Han blir alltid så låg när han mår dåligt, särskilt när han inte får äta. Lilla plutten!

Efter kantarellsökskursen var vi tvungna att träna lite och åkte ut i skogen med Oskar för en heldag med svampplockning. Oskar fick vara lös hela dagen och varvade runtflängande med att hoppa upp på stenar och posera, söka kantareller, "hjälpa till" med plockningen och bada i äckliga diken. En produktiv dag med andra ord! För oss tvåbenta gav dagen 10 liter svamp (kantareller, trattkantareller, taggsvamp och svart trumpetsvamp), och lite skrämselhick då vi gick ordentligt vilse och hamnade en mil ifrån där vi borde ha varit. Vi dök till slut upp bredvid en motorväg och fick kämpa oss fram genom snårskog och lyfta Oskar över ett elstängsel för att äntligen hitta en busshållplats. Tio minuter efter ankomst till hållplatsen sänkte sig mörkret över skogen... Tänk om vi hade varit kvar där, vad hade vi gjort då? Jag bestämde mig genast för att aldrig plocka svamp igen utan tändstickor, extravatten och en varm filt i packningen. Som tur var ställde en snäll vän upp och plockade upp oss, mot löfte om fisksoppa och lördagsmys när vi kom hem. Oskar däckade lyckligt under bordet och det ryckte i benen på honom när han sov.

Vi har varit på kantarellsökskurs med Oskar. Tanken var att matte ska få hjälp med att hitta skogens guld och Oskar ska bli aktiverad på samma gång. Perfekt!

Först fick vi lära hundarna vad en kantarell är för något, och att den kan ge en belöning.

Janne berättar för Oskar att det är en kantarell


Sen var det dags att låta dem leta efter plockade kantareller som man lade ut, och slutligen stående kantareller som fortfarande växte i skogen. Oskar klarade det hela galant!



Oskar letar under överinseende av mig


En underbar kurs med härliga ekipage där man inte en enda gång hörde någon använda ett hårt ord mot sin hund, trots att många var unghundar och lite småjobbiga och trötta i slutet på dagen. Man blir verkligen glad när det är så! Dessutom upptäckte vi att Oskar har läggning åt sökhållet och var väldigt duktig. Han tyckte att det var hur kul som helst och gick in i arbetet till 100% så fort han fick kommando. Det här kommer vi göra mycket!

För första gången har hundarna lagt sig bredvid varandra i soffan utan att någon av oss sitter emellan. Jag hittade dem sovande såhär, nos mot nos:



Sötnosarna!

Igår fyllde jag tankarna i Oskars nya klövjeväskor med vatten och lät honom bära lite tyngd för att prova på. Det var konstigt och han höll sig för ovanlighetens skull i skritt. För att sätta igång honom sprang jag med honom bredvid och han galopperade glatt med. Väskorna kändes visst inte helt bekväma för plötsligt ser jag honom - i galopp - sätta tänderna i den ena. I full galopp är han på väg rakt mot ett träd med huvudet i uggleställning på ryggen med väskan i högsta hugg. Lyckligtvis hann jag få stopp på honom i tid, innan han bröt nacken mot trädet. Toknos!

Det börjar gå lite bättre med Oskar. De värsta rädslorna för vårt område har släppt och man kan numera oftast bryta honom innan han hamnar i "dra hysteriskt i koppel - mode". I lördags var vi i tanto och miljötränade med en kompis och hennes unghund och båda hundarna var jätteduktiga.
Jag trodde aldrig att jag skulle längta till vintern men det gör jag verkligen - då folk håller sig inomhus i vårt område och det kommer finnas möjlighet att verkligen träna bort rädslan till nästa vår. Snön dämpar ju dessutom ljud så jag hoppas på en snörik vinter! Många snöpicnicar i vårt område kommer det att bli.
I helgen ska vi på kantarellsökskurs och hoppas väcka Oskars intresse för att kunna utöka skörden i höst. Jag tror att sök kommer att passa honom perfekt, han jobbar redan mycket med nos och älskar leta-övningar.

Idag bokade jag in mig på IMMIs konferens på Kolmården i oktober, där ett gäng föreläsare kommer att berätta om unghund och hundproblematik. Jag passar dessutom på att träffa vargarna, eftersom alla som har varit där säger att det är en otroligt upplevelse. Nu gäller det att inte glömma kameran! För er som inte känner till IMMI så är det en rikstäckande organisation för instruktörer och hundpsykologer som är utbildade i en av IMMI godkänd utbildning och jobbar med positiv förstärkning. Läs mer på www.immi.nu.