När avel går fel
Marsvinet Mynta som flyttade hit som en omplacering för ett par månader sedan är ett typiskt exempel på då avel har gått fruktansvärt fel. Mynta hade så mycket och långt hår när hon kom hit att hon med svårighet kunde gå, och var väldigt argsint mot de andra svinen. Hon hatade saxen och jag försökte klippa henne i omgångar men bestämde mig till slut för att bara ta av allt på en gång. En jobbig halvtimme senare upplevde Mynta en ny värld. Hon kunde se åt alla håll, och röra sig obehindrat. Dessutom kunde hon plötsligt kommunicera med sina burgrannar, och tjafsnivån i buren sjönk dramatiskt redan under första dygnet.
Hur kan någon vilja avla på djur som ser ut såhär? Jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att utsätta marsvin (eller andra djur!) för ett liv i plågor och sociala handikapp, bara för att de är fina att titta på. Är verkligen vårt höga nöje det som är viktigast i livet?
Mynta när hon kom hit, bara baken är klippt. Knappt ens jag ser vad som är fram och bak, hur ska de andra marsvinen göra det då?
Var det nån som sa nåt? Jag ser ju ingenting!
En extreme makeover senare...
Halleluja! Jag ser!
Och jag kan gå!
...och plötsligt är alla svinen vänner och sitter och äter tillsammans utan problem. Kan man tänka sig att Mynta känner att hon äntligen har hittat hem?
men, nu ser hon ju faktiskt ut som ett... ett... marsvin!
:)
...till skillnad från en golvmopp!
Vilken gullig liten historia med lyckligt slut... i alla fall tills nästa gång hon behöver klippas! ;) Men hon vänjer sig nog.
Skuttan då! DE andra två kanske trodde att det var ett nytt marsvin som förlät henne för alla dumheter.. hihi
Ja tänk vad vi utsätter de underbara djuren för, bara för människans egoistiska nöje. Hon blev hur söt som helst som klippt ju! Tur för Mynta att hon kom till dig & får leva livet som seende och kommunicerande individ nu :)
Härligt för Mynta!
